Om Tjurkö & Besöksmål



Tjurkö är starkt präglad av sin historia och erbjuder ett vilt och dramatisk landskap. Öns unika läge i skärgården och glesa bebyggelse möjliggör många naturnära upplevelser såsom vandring, bad, fågelskådning och bärplockning.

På de flesta delar av ön kan man hitta spår från stenindustrin i form av större och mindre stenbrott, transportvägar mm. Här finns också flertalet militära strukturer, både aktiva och inaktiva. 
 

Här kan du läsa mer om några av Tjurkös sevärdheter och besöksmål.

  • Tjurkö - Stenhuggarön, har fått sitt namn efter Tjurk, Tiörkö, thiudhk, thiurköön med betydelsen bergshöjden, klippön eller klippan i havet. Läs mer.

  • Tjurkö kyrka, uppfördes 1876 på uppdrag av konsul Wolff, grundaren av stenhuggeriet på Tjurkö. Kyrkan byggdes av Kronoarbetskårens straffångar och den placerades i stenhuggeriets centrum på Herrgården. Läs mer.

  • Tjurkö skans, mitt på ön, uppfördes 1904 av "Infanteriförsvaret inom Karlskrona fästning" som det hette på den tiden.
    Detta som stöd för de förband som skulle försvara kustartilleriets anläggningar på och vid Tjurkö, byggdes denna infanteriskans. Läs mer.

 

Här har vi samlat ihop länkar till andra sidor som har mer information.

Tillbaka

Tjurkö - Stenhuggarön

 

Tjurkö har fått sitt namn efter Tjurk, Tiörkö, thiudhk, thiurköön med betydelsen bergshöjden, klippön eller klippan i havet.

Tjurkö, den minsta av storöarna, söder om Karlskrona är en mycket speciell ö med en vacker natur och ett händelserikt förflutet.

Klart är att människor mycket tidigt bott eller vistats på ön, fynd från den s.k. folkvandringstiden (400-500 e.Kr.) ger också belägg för detta.
I Statens Historiska Museums samlingar finns några intressanta fynd från Tjurkö, 4 guldbrakteater (medaljliknande hängsmycke av guld) samt två bysantinska guldmynt.
Fynden gjordes i samband med nyodling i området Målen i början av 1800-talet.
Vidare har ett fynd gjorts av en förgylld remsölja av silver, prydd med en expressiv mask.

På ön finns idag spår av stenbrytning från åtminstone slutet av 1600-talet då Karlskrona anlades.
Befästningen Kungsholmen, invid Tjurkös västra sida, gjorde Tjurkö känt och sedermera mycket intressant för stenbrytning.

Fram till 1862 levde Tjurkö ett stillsamt liv, likt de flesta andra skärgårdsöar.
Men 1862 kom en fortifikationsofficer, F H Wolff, som arbetade för den preussiska kronans räkning och upptäckte denna "klippa i havet" med en lättbruten och slitstark granit.
Närheten till Tyskland och goda utskeppningsmöjligheter gjorde att han såg stora framtida möjligheter.
F H Wolff tog avsked från kronans tjänst och startade ett eget stenimperium som skulle bli vida känt.
Vid Herrgården anlades en hamn, kontor, smedjor, bostäder m.m. och stenbrytningen tog fart.
Snart visade det sig att den infödda arbetskraften inte räckte, så det rekryterades stenarbetare från olika håll.
Bl.a. kom både tyskar och italienare till Tjurkö för att bryta och hugga sten, än idag minner namnen om den tiden, Georgio, Mazetti m.fl

För att utöka arbetsstyrkan slöt F H Wolff ett avtal med Fångvårdsstyrelsen om att sysselsätta Kronoarbetskårens fångar i Tjurkö stenindustri.
Nu upprättades en Kronoarbetsstation på Tjurkö och det upprättades kaserner för ca 600 man, matsalar byggdes, bostäder för Kronoarbetskårens befäl och det byggdes även en kyrka.

En riktig glansperiod inleddes under slutet av 1880-talet och Tjurkö fick benämningen Guldön.
Vid denna period fraktades sten i enorma mängder med tre ångbåtar och tre segelfartyg, mycket av detta gick till Tyskland.
Ex stora delar av Kiel-kanalen är byggd av sten från Tjurkö.

Runt förra sekelskiftet började verksamheten att få problem och verksamheten avtog.
Första världskrigets utbrott var en katastrof för verksamheten och den hämtade sig aldrig.
Stenhuggeriverksamheten fortgick i liten skala fram till början av 1950-talet då den sista stenen höggs.

Idag finns inte mycket kvar av det ursprungliga, men Blekinge Länsmuseum har satt upp en liten utställning och några byggnader påminner om tiden som var.
Kvar finns dock de stora stenbrotten och de enorma skravelhögarna som vilar runt om i naturen.
Kvar finns även Tjurkö kyrka som byggdes för Kronoarbetsstationens manskap och i den ett flertal intressanta föremål, bl.a en altartavla målad av en av fångarna, Abel Andersson-Grip från Gävle.

Idag erbjuder Tjurkö en historisk vandring i stenhuggeriets spår, men också en vandring i underskön natur med klippor och hav alldeles i närheten.

Text: Ulf Månsson

Tillbaka

 

Tjurkö kyrka

 

Tjurkö kyrka uppfördes 1876 på uppdrag av konsul Wolff, grundaren av stenhuggeriet på Tjurkö. Kyrkan byggdes av Kronoarbetskårens straffångar och den placerades i stenhuggeriets centrum på Herrgården.

Till gudstjänsterna hade även öns befolkning tillträde. När Kronoarbetskåren försvann från ön 1894, hade firma Wolff och efterträdaren A K Fernström ej någon användning av kyrkan, varför den uthyrdes till Tjurköborna för 100 kronor per år. I slutet av 1920-talet erbjöds församlingen att få överta kyrkan, om den flyttades till annan plats. Kyrkorådet antog detta erbjudande och kyrkan plockades varsamt ner och byggdes upp på sin nuvarande plats. Då anlades kyrkomuren och kyrkan fick ett enkelt torn med egen kyrkklocka. Den nyuppförda kyrkan återinvigdes av biskop Edvin Rohde 1930.

År 1878 då Hällaryds kyrka utanför Karlshamn skulle renoveras övertogs predikostolen av konsul Wolff till ”fångkyrkan” på Tjurkö. Predikostolen är tillverkad i trä skulpterad med de fyra evangelisterna. Den tillverkades 1664 av Lauritz Nilsson.

Altartavlan är målad av fången Abel Andersson 1888, som hämtat sin inspiration från den danske konstnären Karl Blochs original ”Kristusmotiv från Matt 11:28”.

Gåvor som skänkts till Tjurkö kyrka är bl a två kandelabrar som tillhört den finske fältmarskalken Mannerheim. Psalmboksskåp, målningar, en flamsk vävnad samt dopljusstake. Minsveparen HMS Tjurkös stridsflagga och vapensköld finns också bland inventarierna.

2011 stängdes kyrkan på grund av de omfattande fuktskador som blivit genom åren som gått. Kyrkan stod stängd i många år men Jämjö pastorat fick kyrkoantikvarisk ersättning från staten och Lunds stift och kunde därmed grundligt renovera kyrkan. Den 13 november 2022 återinvigdes kyrkan av biskop Johan Tyrberg.

Återinvigd används kyrkan idag flitigt inte bara för gudstjänster utan även som sommarkyrka, lägerkyrka och andra aktiviteter som t ex julbasar. Kyrkans läge mitt emot gamla skolan (Intresseföreningens lokal) och i anslutning till EFS lokaler blir praktiskt för den som vill anordna t ex bröllop, dop eller liknande.

Tjurkö har tillhört Augerums pastorat ända fram till 1888 då Tjurkö överfördes till Torhamns pastorat. Från och med 1923 utgjorde Tjurkö och Sturkö ett eget pastorat. Efter 1962 års pastoratsreglering övergick Sturkö till Ramdala pastorat medan Tjurkö kom att tillhöra Stadsförsamlingen i Karlskrona fram till 1988. 1989 överfördes Tjurkö till Ramdala-Sturkö pastorat.
Från och med 1 januari 2002 tillhör Tjurkö tillsammans med Ramdala och Sturkö det större Jämjö pastorat, som omsluter den östra delen av Karlskrona Kommun.

Tillbaka

 

Tjurkö Skans 


 

Tjurkö skans, mitt på ön, uppfördes 1904 av "Infanteriförsvaret inom Karlskrona fästning" som det hette på den tiden.
Detta som stöd för för de förband som skulle försvara kustartilleriets anläggningar på och vid Tjurkö, byggdes denna infanteriskans.

Tjurkö skans var i bruk under båda världskrigen, under första var den bemannad med trupper ur Karlskrona grenadjärregemente och under andra världskriget av landstormsförband.

Tjurkö skans har ett högt kulturhistoriskt värde, det byggdes endast två liknande anläggningar i landet.
Den utgör även ett kulturarv som visar olika metoder att anordna skydd, men ger även en bild av de miljöer där otaliga människor arbetat, övat och levt under åratal av svensk beredskap.

    Tillbaka